Åh vad jag måste säga att jag väntar tills skolan börjar så jag får och hinner sitta på datorn igen. Saknar min tid med datorn. Jag vill blogga, men vill inte blogga utan bilder, för det är inte samma sak och känns inte alls som mig. Bilder finns så det räcker och blir över, men det som däremot inte finns är tid. 

 

Jag har inte tid att sätta mig ner vid datorn och redigera bilder för att sedan lägga upp dem här. Jobbar åtta timmar om dagen och när jag inte jobbar har jag oftast något annat pågång och har jag inte det så vill jag bara pusta ut mellan allt. Jag väntar på att få återgå till skolbänken; halvlyssna medan jag spelar Facebook-spel, läser bloggar och har tårkigt. Att få komma hem och veta att jag inte måste jobba varje dag. Slöa och ta min tid att göra saker, så som mat. Att få sätta mig i soffan, bänkad framför TV:n resten av kvällen med datorn i famnen. Guld värt. Nu kämpar vi ännu tjugo dagar, sedan kickar skolan igång.

 

 

Nu är klockan nästan två och jag skulle mer än gärna sitta vid datorn tills solen stiger igen, men I've got things to do imorgon före jag ska befinna mig å jobbet klockan kvart över tolv, så det är bara att gå lägga sig. Sover ju förresten ute på en av våra inglasade balkonger numera. Det är äntligen tillräckligt kallt för att sova där (det har varit som ett växthus tidigare (som resten av vår lägenhet)). Kan inte sova i mitt rum eftersom jag vaknar drypande av svett varenda eviga morgon. Godnatt världen.