Just nu medan vi har sportlov (eller den så kallade "självstudieveckan", som det kallas i denna ålder) så önskar man att man skulle ha ledigt. Samtidigt önskar man att man kunde få jobba. Man vill både och, för man ser en chans att få vila ut ordentligt (eller ta tag i skoluppgifter, som man borde) samtidigt som man kan casha in en hel del pengar under en veckas ledighet.

 

 

Jag är lite tudeldad. Jag har haft det otroligt skönt med ledigt i början av veckan och jobb torsdag, fredag och söndag. Samtidigt skulle jag gärna jobba mera när man en gång har chansen att jobba längre dagar och att jobbet inte krockar med lektioner och föreläsningar.

 

Allra helst skulle jag ligga på en strand och lata mig med en bra bok i handen under en gassande sol hela veckan. Men som studerande vill man ändå ta emot allt jobb man kan, därför harmar det lite att jag endast jobbar sexton timmar denna vecka. Jag avundas lite på att Janina får ihop 51 jobbtimmar denna vecka, medan jag vet att hon avundas (åtminstone delvis (tror jag)) ledigheten jag har. Varför vill man allitd ha den man inte har eller kan få?