Det är först när träden står frusna och nakna och regnet piskar ner mot marken som hösten känns tung. Den våta asfalten suger åt sig allt som heter ljus och kvar finns endast mörker. Mörkret äter allt snabbare upp ljuset för varje dag som går. Smutsiga, bruna och våta löv ligger längs med vägrenen och trottoaren. Under foten känner man hur vattnet flyr de tunga stegen. Helst håller man sig inomhus, iklädd stora mjuka kläder och en tjock stickad halsduk med en varm tekopp i handen. Men om vi ska vara riktigt ärliga, så har det sin charm det också.