A true story
Emmas klass hade lekt leken en stund, då Emma blev hittad. Hon stod desperat sökande efter tre olika vinkar. "Aha, en vink", tänkte hon. "Yes, två vinkar!" tänkte hon lyckligare. När hon tillslut hittade sin tredje vink av en person väntade hon bara på rätt tillfälle att rymma från fängelset. Sökaren började söka sig bortåt från fängelset och Emma tänkte att nu, nu har hon sin chans. Emma ser en gång mot riktningen hon tänker springa mot och en gång mot sökaren. Hon vänder blicken mot snö högarna hon har siktat in sig på och vänder blicken tillbaka mot sökaren.
"SPRING", tänkte hon och sprang allt vad hon orkade. Lite över halvvägs till snö högarna hon hade siktat in sig på, lät det som om nån skulle har ropat på henne. "Nej, såg hon mig?", tänkte Emma för sig själv. Hon stannar, vänder om och ser att sökaren inte på nåt sätt skulle har kunnat se henne. "Shit!", tänkte Emma. Utan förtanke, tar Emma sats och hoppar och dyker rakt in i snön brevid henne. Hon låg som förlamad i snön och tänkte för sig själv "Oh no... I'm gonna get caught". Med en suck och en sekund efter hör hon sitt namn ropas av sökaren.
Hon gör ett tappert försök med att stiga upp ur snön och lyckas kravla sig upp på något sätt. Hon vänder sig mot fängelset och börjar gå. Alla, och då menar jag alla, stod och skrattade åt henne, vissa fick till och med tårar i ögonen av skratt. Men, det gjorde Emma också. För hur roligt ser det inte ut när någon springer allt vad de orkar, tvärnitar, vänder sig om och sedan efter några sekunder dyker in i snön brevid sig på marken? Hela Emmas klass och Emma själv fick ett gott skratt till resten av dagen.
- - -
Haha, fan, hur bra är jag inte på att skriva historer! :D Haha, ni ska ta detta med en nypa salt, men allt är däremot sant :D
HAHAHAHAH:D Du e SÅ skojig;D