Med musik som fyller rummet sitter jag i sängen och lyssnar på vattendroppar som slår ner mot plåttaket. Jag har precis lekt vuxen i en halv timme, det vill säga skickat iväg ett mejl och betalat två räkningar. Enough for today. Mejlet jag skickade iväg handlade om att säga upp hyreskontraktet. Tänk att tiden gått så fort? Att jag redan är tvungen att fundera på att säga upp kontraktet i tid, före jag flyttar tillbaka till Finland.

 

Tiden här har svischat förbi. Det är nu juni och jag har endast två månader kvar. De tre månader som gått har känts som tre veckor. Har träffat så otroligt härliga människor och väldigt snart är vi tvugna att säga "auf wiedersehen", för jag vet att vi kommer träffas igen. Att ha vänner lite här och där i världen är underbart. Att veta att man är välkommen till alla dessa härliga människor vart än man sig i världen vänder. Hur underbart är inte det?